NEVER GIVE UP?! Give it a chance!
som rubriken talar!
Att ALDRIG ge upp?
Ni som inte följde min andra blogg hade jag en foderhäst vid namn Zeke, i hagen var han en underbar häst, social osv.. i början av våran tid kunde jag nästan ha honom lös i stallgången och när vi var ute o gick följde han mej som en hund! de gick bättre o bättre :) efter ca 1 & ½ månad kom vi upp på honom och kunde börja skritta. Han fick en dag's paus.. dagen där efter, skulle vi fortsätta med att ut o skritta! då kom smällen jag inte hade väntat..
jag tog in honom och märkte direkt att detta va inte zeke.. detta var en okänd häst för mej.. men jag började borsta honom och brydde mej inte mer om de! min kusin kom ( hon hjälpte mej med honom ) och vi la upp sadeln och så stog vi o pratade lite medans hon spännde sadelgjorden, dååå... Zeke står på 2 ben och rör sej som en pendel, emelie håller på att få framhovarna i huvudet, men hinner undan!!! efter detta var zeke inte sej lik.. han gjorde lika dant nästa gång.. och jag bestämde mej för att lämna tillbaka honom.. För de gick bara värre o värre..
1 vecka senare kom ägaren med transporten, och jag ser att min älskade prins inte vill, han vill stanna!! de tog 1 h & 30 min att lasta honom.. när han väl var på och jag såg de sista av transporten brast mitt hjärta.. jag satt o lipade i stallgången i 2h...
Att aldrig ge upp? phu.. jag vet inte hur många gånger jag gav denna hästen för många chanser.. om jag hade haft mer tålamod och han inte vart så bongstyrig hade jag inte gett upp på honom..
Men bortom hans dåliga sidor hittade jag en häst med ett hjärta av guld, den hästen jag aldrig kommer att glömma!
En häst som kom när man ropade ihagen, en häst som var social och kunde skita i alla andra hästarna om man kom i hage, så stog han hellre och bara va.. Han gjorde mina dagar ljusa! :)
Han fick mej att inse att utseendet inte är allt utan de är insidan på en häst som räknas, Zeke var med mej i över 2 månader, jag fick uppleva gråt, skratt och ännu mera tårar..
det roligaste av allt var när min kompis elli skulle byta grimma på honom och han sticker till gräset och äter ^^
sen när vi var ute o gick så kunde han bara få för sig, åååååååååååh jag vill gå diit, kan vi inte gå diiit?? SNÄLLA?? jag; neeeeej..
zeke, jaja, du kanske inte vill men jag ska dit :) och där fladdrade man som en vante efter HAHA :D
vad tycker ni om inlägget?
Att ALDRIG ge upp?
Ni som inte följde min andra blogg hade jag en foderhäst vid namn Zeke, i hagen var han en underbar häst, social osv.. i början av våran tid kunde jag nästan ha honom lös i stallgången och när vi var ute o gick följde han mej som en hund! de gick bättre o bättre :) efter ca 1 & ½ månad kom vi upp på honom och kunde börja skritta. Han fick en dag's paus.. dagen där efter, skulle vi fortsätta med att ut o skritta! då kom smällen jag inte hade väntat..
jag tog in honom och märkte direkt att detta va inte zeke.. detta var en okänd häst för mej.. men jag började borsta honom och brydde mej inte mer om de! min kusin kom ( hon hjälpte mej med honom ) och vi la upp sadeln och så stog vi o pratade lite medans hon spännde sadelgjorden, dååå... Zeke står på 2 ben och rör sej som en pendel, emelie håller på att få framhovarna i huvudet, men hinner undan!!! efter detta var zeke inte sej lik.. han gjorde lika dant nästa gång.. och jag bestämde mej för att lämna tillbaka honom.. För de gick bara värre o värre..
1 vecka senare kom ägaren med transporten, och jag ser att min älskade prins inte vill, han vill stanna!! de tog 1 h & 30 min att lasta honom.. när han väl var på och jag såg de sista av transporten brast mitt hjärta.. jag satt o lipade i stallgången i 2h...
Att aldrig ge upp? phu.. jag vet inte hur många gånger jag gav denna hästen för många chanser.. om jag hade haft mer tålamod och han inte vart så bongstyrig hade jag inte gett upp på honom..
Men bortom hans dåliga sidor hittade jag en häst med ett hjärta av guld, den hästen jag aldrig kommer att glömma!
En häst som kom när man ropade ihagen, en häst som var social och kunde skita i alla andra hästarna om man kom i hage, så stog han hellre och bara va.. Han gjorde mina dagar ljusa! :)
Han fick mej att inse att utseendet inte är allt utan de är insidan på en häst som räknas, Zeke var med mej i över 2 månader, jag fick uppleva gråt, skratt och ännu mera tårar..
det roligaste av allt var när min kompis elli skulle byta grimma på honom och han sticker till gräset och äter ^^
sen när vi var ute o gick så kunde han bara få för sig, åååååååååååh jag vill gå diit, kan vi inte gå diiit?? SNÄLLA?? jag; neeeeej..
zeke, jaja, du kanske inte vill men jag ska dit :) och där fladdrade man som en vante efter HAHA :D
vad tycker ni om inlägget?
Kommentarer
Postat av: Linnea Johansson Kvick
Låter som om han hade sadeltvång!
Bara man är riktigt försiktig och tränar med att spänna sadel gjord och inte bara drar åt jätte hårt och mycket så brukar det bli bättre!
Trackback